Linn och Livet

Är trött på min onda rygg. Har nog haft ont i ca fyra-fem veckor nu. Börjar verkligen gå mig på nerverna.. Träningen blir såklart lidande. Blev ett pass igår, och idag har jag haft riktigt ont ;( Blev iaf en ganska lagom promenad för en stund sen. Tänker inte förfalla helt och hållet, men jag saknar att köra stenhårt så svetten rinner! Hoppas på en förbättring, och det snart!

Kram!

Jajamen, idag är dagen D. Vi ska kolla på hus igen. Jag har bestämt mig för att inte ha alltför stora förhoppningar, för jag vet ju hur besviken man kan bli. Sen vet vi ju faktiskt inte om vi ens får låna alla pengar, om vi nu skulle vilja ha det. Vi får helt enkelt ta ett steg i taget. Känner vi att njaa, det här var väl helt okej, men inte riktigt hundra procent...då får det vara. Men blir vi helt förälskade och in i magtrakten känner att vi bara måste bo där, då får man ta nästa steg därifrån. Vi ska till banken på fredag. Så om vi verkligen vill ha huset får man hoppas att vi hinner lägga ett bud.

Sen är man ju (som vanligt) lite dubbel. Jag vacklar från dag till dag mellan att längta efter landet med tomt, skog och sjöar till att andra dagar vara världens stadstjej. Jag antar att det hör till. Det är ett stort steg i livet att helt plötsligt bli vuxen, på riktigt. Göra en av sitt livs största affärer och kasta sig in i det okända. Jag inser såklart att jag inte alltid kommer bry mig om att ha nära till stan. Att det kvittar om jag får pendla med tåg eller bil dagligen. Till slut kommer det viktiga vara att mina barn (om man får några ;P) har en gräsmatta dom kan gå ut och leka på. Men nu, innan allt det där, känns det lite läskigt. Vi får se, jag måste verkligen se huset i verkligheten. Känna in rummen, gå runt på tomten. Sen får vi se. Spännande är det i alla fall... ;)

Kram!

                                                         Fina tjejerna

Ja visst är det något speciellt med fredagkväll. Och det där myset i all ära. Men när man vet att flera av ens närmsta vänner kommer hit känns det desto bättre ;) Jag ska bjuda på trerätters och lite (eller kanske inte så lite...) vin. Inte alltid man lyckas få ihop gänget så det blir riktigt kul. Dock så saknar vi en, men det får bli nästa gång ;)

Ha en fin helg!

Kram!

Var precis och vägde mig. Hade bävat inför detta och antog (efter att ha vägt mig hemma) att det skulle stå på plus. Men nej, hade gått ner 0,9 sen senast! Har därmed gått ned mina tio procent och nått min första målvikt. Känns underbart! Allt som allt är det nu 9,4 kilo. Nu har jag satt ett nytt delmål. Och det är bara att köra på stenhårt härifrån. Drömkroppen finns där i sommar! ;)

Kram!

                                                      Husjägarna

På tidag ska jag och min pojkvän på vår andra husvisning någonsin. Den förra var en stor besvikelse. Såg inte alls så fint ut som på bilderna. Och så var det en hel del som behövde renovering. Men det gjorde inget, det var ju första huset vi kollade på. Vi bor i en ganska stor lägenhet nu, och trivs väldigt bra. Nåja, jag ialla fall. Pojkvännen är det väl lite sisådär med. Han har länge längtat ut till landet och har pratat om hus säkert halva tiden vi varit tillsammans. Innan har jag väl nickat och sagt, jomenvisst, jättehärligt. Men inte än. Fram tills nu. Har verkligen fått en större längtan efter att ha allt utrymme, en trädgård och något som är vårt eget. Ett ställe där vi bestämmer själva vad vi vill göra. Vill vi måla om, riva en vägg eller vad tusan som helst så gör vi det. Det är ju såklart en frihet i sig. Om man dessutom de närmsta åren tänkt skaffa barn kommer ju utrymmet behövas också såklart.

Så. För några veckor sen hittade vi det här fina huset på hemnet. Och jag kände direkt att det skulle passa oss perfekt. Jag ska inte säga att det är mitt drömhus, men ett bra "förstagångshus" för en liten familj. Det är tre rum och kök, och en källare med allrum, förråd och tvättstuga. Det är inte jättestort, men lagom för bara oss. Det ligger nära stan, bara 10-15 min med bil. Det blir då nära både till mina föräldrar och pojkvännens.

Någonstans har jag redan flyttat in i det där huset. Jag kan verkligen se mig själv där. Men man får nog allt hålla sig själv lite tyglad. Jag har ännu inte sett insidan i verkligheten. Och man vet ju som sagt att en bild kan övertäffa den. Något annat som satt käppar i hjulet är att min kära sambo börjat tvivla. Han anser att huset är för litet. Han tycker att ska man ändå köpa hus, då kan man lika gärna slå på stort. Några kvadrat till och kanske ett eller två rum till. Jag å andra sidan ser ingen poäng i att sitta två personer i ett stort hus med en massa rum. Visst, det kan säkert vara bra att ha några extra rum. Men man vet ju hur mycket jobb det blir också.

Knepigt det där. Så nu tänkte jag se om det finns nån därute som kan ge lite tips. Har du själv varit i det läget att du vill flytta till hus men inte riktigt vet hur stort man ska satsa? Ska man slå på stort redan från början eller starta med något som känns lagom för stunden, innan det kommer barn in i bilden?

Kram!